Weird Science
Gästandets svåra konst

2007-11-22  

otooleletterman1.jpgJag kan inte påstå att jag är sugen på att ha Thorsten Flinck som gäst i mitt hem. Däremot i en pratshow-soffa.

Om man suttit av några sena vardagskvällar med David Letterman eller Jay Leno utvecklar man snart preferenser. Efter avverkade monologer kommer de fram till »och kvällens gäster är…«. Det är då man, likt en revolverman, ska vara snabb på zappfingret, så man inte hamnar i sällskap med någon filmkrängande skådis trist som jord.

Pratshowvärden kan vara briljant, dekoren påkostad, programmet hypat, och allt kan raseras på grund av en tråkig gäst. Med tanke på att detta är en mångmiljonindustri – när Leno och Letterman slogs om värdskapet för legendariska Tonight Show liknades det vid ett presidentval (se gärna filmen The Late Shift) – lämnas inte gästens tid i programmet åt slumpen. Först har en researcher gjort en förintervju där de kommer på lämpliga ämnen att prata om. Sedan har allt körts i publicistmangeln (där det slätas ut) innan det är dags att stiga ut i strålkastarljuset. Pratshowvärdarna är livrädda för notoriskt tråkiga intervjuobjekt som Robert De Niro, som tenderar att bara svara ja och nej på frågor. Martin Short, däremot, har förberedda anekdoter färdiga i en pärm och håller reda på vilka han redan använt och i vilket program.

Gästerna kan delas upp i 5 kategorier:

  • Filmkrängaren. Vanligaste gruppen, med skådisar som kommer och pratar om sin nya film. Berättar gärna en förberedd anekdot om vad som exempelvis hände på semestern.
  • Pratshow-inventarien. Brukar stå för de bästa segmenten. Gamla showbizrävar som känner värden sedan gammalt. Ofta blir intervjun ett trivsamt ömsesidigt häcklande. Exempel: Charles Grodin, Regis Philbin.
  • Komikern. En lustigkurre som mer eller mindre kör en monolog pepprad med skämt, inövad, slipad och sandpapprad till perfektion. Tyvärr med en ospontan känsla.
  • Vanlig fascinerande person. Ofta någon som varit med om någonting extraordinärt, som mannen som fastklämd var tvungen att kapa sin egen arm med en kniv. Pratshowvärden har något bekymrat i rösten.
  • Politikern. En kostym som ska visa en »mänsklig« sida, gärna när det vankas val. Exempel: Göran Persson hos Filip och Fredrik i Kanal 5.

Man kan utöka dessa med flera underkategorier, exempelvis »Unga manliga skådisar«, som brukar råka illa ut hos David Letterman när han visar ett ointresse snuddande vid förakt. Något av det grymmaste man kan se på teve är en pratshowvärd som vägrar bolla med en gäst vars famlande desperation smälter samman till en pöl av tillintetgörelse.

En undergrupp till pratshowinventarien är »branschlegenden«, som kan berätta anekdoter om när filmen var stum och som är levande showbiz-encyklopedier. Min personliga favorit i den kategorin – för tusan, möjligtvis min favoritgäst all time – är Peter O’Toole. Jag minns i synnerhet en fantastisk berättelse som involverade en helikopter som jag inte ska gå in på närmare här. Med O’Toole i pratshow-fåtöljen är det som att få krypa upp i knäet på världens häftigaste morfar och lyssna till rövarhistorier om en tid då världen var lite elegantare, lite roligare, lite mer värd att engagera sig i.

En riktigt bra gäst bjuder på sig själv, är inte rädd att skoja om sin egen person, vågar vara fräck mot värden, och, viktigast, visar något så ovanligt som ett hjärta.

Gamle brottaren Frank Andersson visade sig vara en av Sveriges bästa gäster, när han i Ett herrans liv växlade mellan att dra historier om när han spelade rysk roulette, kombinerat med fuktiga ögon när han berättade om kontakten med sin son. En manual för pratshowgäster.

Eller så kan man vara som Thorsten Flinck. Redo att explodera. Man bara väntar på att han ska köra en blyertspenna genom ögat på Babben.

[2007-11-22 11:27]
Evelyn Waugh

The Tools helikopteranekdot på sju minuter hos Leno var visserligen intressant men gubben borde ju vid sin ringa ålder veta att det finns en tid och en plats för var sak. Lenos publik slutade uppenbarligen att lyssna efter två minuter och Leno själv såg hypernervös ut pga bristen på punchlines.

Gervais hos Jonathan Ross är iofs oerhört inavlat men för det mesta oerhört underhållande. Jag tror inte jag sett Gervais hunnit sätta sig ner en enda gång där innan förolämpningarna drar igång.

[2007-11-22 12:24]
Philip

Jag tycker att kvinnligt och manligt är väldigt intressant i det här sammanhanget. Conan, som är den jag följt mest aktivt, kan bara vara rolig och bekväm med gamla flickvänner som Sarah Vowell och Tina Fey. När han ska intervjua 21-åriga Gossip Girl-skådisar underskattar han både dem och tittarna. ”Du har en hund, eller hur? Själv har jag en Golden retreiver”.
En annan plågsam kategori är killarna som försöker anpassa sig till jargongen alltför tydligt, men som är för unga och snygga för att kunna berätta självironiska anekdoter med någon trovärdighet.

[2007-11-22 12:36]
Evelyn Waugh

Spot on där, Philip. Jake Gyllenhylla hos Jon Stewart senast är ett bra exempel.

[2007-11-22 12:46]
Eric Rosén

Den perfekta gästen är skådisen som kränger film men egentligen inte tycker att det är så viktigt. Tom Selleck hos Conan O’Brien, när Conan desperat försöker hinna nämna Sellecks nya projekt men knappt hinner med för att Magnum-mustaschen håller låda om helt andra saker.

Ja, slutsatsen är alltså att Tom Selleck borde vara gäst varje kväll. Bara så.

[2007-11-22 13:36]
FredrikH

Klassikern bland anekdot-berättandet är ändå när Hillary Clinton är hos Letterman och knappt hinner börja berätta en konstig, krystad historia innan Letterman bryter in med; ”Well lady, someone’s been writing material for you, I’ll say” och sedan lägger av sitt karakteristiska garv.

[2007-11-22 13:40]
Fredrik

Med anledning av intervjun med Crispin Glover på The AV Club vill jag bara påminna mänskligheten om den legendariska sittningen han gjorde hos Letterman 1987, där det till slut brister både för honom och för Letterman:
http://youtube.com/watch?v=ALapHYNSmoA

[2007-11-22 13:59]
Burgus

Mina favorit är Christopher Walken ,när han gästar Conan. Det känns som Conan verkligen beundrar Walken, vilket gör skådespelaren ännu bättre när han drar någon underlig historia.

[2007-11-22 14:30]
Joakim

eller jeff goldblume hos conan. homoerotik och surrealism. fantastisk stämning!

[2007-11-22 14:32]
Petter

Jag måste nämna Paul Bettany hos Jay Leno, båda mer intresserade av prata om Dogville-inspelningen än att kränga skräpet Wimbledon. Historien om när von Trier köper en mängd porrtidningar på en mack i Trollhättan, lägger dem i Bettanys rum och sen låter Nicole Kidman hitta dem utspridda över engelmannens säng var fantastisk.

Mary Lynn Rajskub är f ö roligare än alla gubbar ovan.

[2007-11-22 14:42]
HT

en härlig dissning jag minns är när 90210-brandon skulle köra typ skön-jargong-två-polare-emellan med letterman o letterman blev helt sur o spydig.

[2007-11-22 14:50]
Thomas

Jag kan varmt rekommendera The Late late show with Craig Ferguson. En snubbe som går på CBS, är skotte och är sjuuuukt rolig. Halva roliga är nog hans glada skotska attityd :)

Har sett exakt tre avsnitt, David Boreanaz (från Bones), James Woods (från Shark) och sen ett annat jag just nu inte kommer ihåg vem som gästade.

Alla tre avsnitt är riktigt bra, bara tråkigt att det är svårt att få tag på dessa i Sverige.

När James Woods pratar (i säkert 5-8 minuter) om när han träffade OJ Simpson några år före ”händelsen” och hur han tyckte att OJ var rätt skum samt när han sedan träffar OJ vid rättegången slår lite av det mesta, dock lite fööör lång historia.

SE!

[2007-11-22 17:32]
John

I vilken kategori kan Harmony Korines fantastiska Late Show-insatser placera sig i? Han fick verklig Letterman att visa upp sin allra överlägsnaste, fulaste och fantastiska sida.

[2007-11-22 18:07]
Molly

En oförglömlig gäst var Meg Ryan hos Parkinson. De kom inte överens alls, som om hon ‘missuppfattade’ allt han sa, blev skitsur, kände sig hotad?, han irriterad, har för mig att hon till slut bara gick.

[2007-11-22 22:54]
jesper

Harvey Pekar måste varit den gäst som provocerat Letterman mest. Ser ut som han är på väg att slänga ut honom mot slutet.
http://www.youtube.com/watch?v=iBr4NxujLvw

Var det han som satte eld på en stol också?

[2007-11-23 10:00]
JET

Fast O’Toole vara bara tragisk hos Letterman sist; snubblande nära debil och osammanhängande, räddad mest av Daves välvilja. Det är alltid kul att försöka räkna ut vilka gäster som aldrig kommer tillbaka – alltså inte de som orsakar skandal eller enormt platt fall, men som inte klarar situationen på en mer subtil nivå. Den luftskallade blondinen från CSI:Miami var en sån – och förvånande nog Pam från amerikanska The Office.

[2007-11-23 13:07]
eff

Herre gud, Amy Sedaris hos Letterman. Det är poesi varje gång. Låtsaskompisar, muffins, helknarkade klänningar.

Så gillar jag Don Rickles också, mest för att han ser ut som en lite glömsk farbror och sen häver ur sig så grova judeskämt att publiken knappt vet om de får skratta.

Mycket bra taxonomi.

[2007-11-23 15:22]
soffpotät

Verkligen helgjuten femfältare! Håller med om Tina Fey och båda syskonen Sedaris. Andra favoritsittare: Sarah Silverman hos Conan (bara skrivet material men ljuvt framfört), Norm MacDonald (går alltid loss ordentligt), Russell Brand hos Jonathan Ross (grabbigheten imploderad).

[2007-11-23 15:48]
Eric Rosén

Nu måste jag slå in den öppna dörren och fylla på med Bob Saget. För tusan. Att ingen nämnt honom ännu! Han är alltid fantastisk.

[2007-12-09 03:43]
Pelle

Tracy Morgan nu nyligen i någon show som jag inte minns vem som ledde. Han verkar inte riktigt ha koll på om han är Tracy Morgan eller Tracy Jordan. Verkar väl iofs nte ha så mycket koll över huvud taget. Mycket kul.