Weird Science
Raketen 2009: de nominerade! (Uppdaterad)

2010-01-04  

Vem får Weird Science tevepris för 2009? Här är de sex nominerade.


Bambuser

Det var smått svindlande att via Bambuser, en bister kväll i mars 2009, se en Ipreddebatt från Tekniska Museet i Stockholm om ett eventuellt näraliggande framtida korporativistiskt mardrömssamhälle, där tevetittandet snart skrumpnat ihop i polisbevakade regionindelade distributionsgluggar, men samtidigt känna sig upprymd av ett helt annat slags tevefönster – ett fritt, öppet distribuerat webb-fönster mot samhällsdebatten, mot en helt annan framtid, där internet fått fortsätta att utvecklas på människors snarare än föråldrade industristrukturers villkor.

Bambuser väckte till och med liv i gamla Publicistklubben, vars debatter under 2009 var hetare än på decennier och hade tusentals tittare på nätet.


Familjen Babajou (SVT)

Regissören Baker Karims strålande återkomst, och äntligen en serie om andra svenska erfarenheter än dem som, med små variationer, vevas om igen på våra biodukar och i våra teveapparater. En serie om icke-vita svenskar som inte bara är en dyster hög stereotyper, offer för omständigheter eller förövare. En serie som just därför kan tillåta sig att handla om universella erfarenheter samtidigt som den berör mer specifika frågor. Familjen Babajou var den totala, och livsviktiga, motsatsen till SVT:s rasistiska totalhaveri Åkalla, där ingen karaktär var av kött och blod utan nedgörs till representationer före en svensk föreställning om Den Andre. Karims mjuka, flytande berättarform, drivna klippning och mörka, skuggiga foto harmonierade med seriens 1970-talsparafernalia på ett sätt som Lukas Moodysson misslyckades med i Tillsammans.


Kniven mot strupen (TV3)

Det var verkligen inte utan obehag man såg Kniven mot strupen. Stjärnkocken Alexander Nilson är inte klockren i rollen som en svensk Gordon Ramsay, han uttryckte sig fyrkantigt och nådde sällan det rätta flytet i första aktens boot camp- och tough love-moment. Men just de realityklumpiga bristerna röjde att detta var alldeles på riktigt. Kriskrogar räddades från konkurs i äkta Lyxfällan-makeovers, kompletta med ett års fri konsultation och upphandlingshjälp för restaurangerna, och det var nästan alltid starkt, mänskligt berörande.¬†Den stora kvaliteten hos den Bootsy Collins-citerande (»Only the knows knows!«) rocker-kocken är att han faktiskt slet på toppen av sin förmåga – att Kniven mot strupen var en utmaning inte bara för krogarna utan för Alexander Nilson själv.


De halvt dolda (SVT)

Precis som en hel del svenskar med multinationella erfarenheter kunde få en särskild relation till Familjen Babajou kunde säkerligen svenskar som växt upp i ett kristet hem relatera starkare till De halvt dolda. Men precis som Karim Bakers serie var det den allmänmänskliga dramanerven som imponerade mest med Jonas Gardells tevemästerverk, där titeln, som syftade på hur närstående som avlider finns kvar i våra psyken, också kan sägas åsyfta manusmetodiken – även sambanden mellan tidshoppen är hela tiden halvt dolda. Serien tvingade på tittaren en frustration och en nyfikenhet som förstärkte dramatiken.


Mitt i schack (Öppna kanalen)

Det hade varit häftigt nog om tevevärldens mest underhållande veckovisa schackmagasin producerades independent i Stockholm. Men att det dessutom är fem syskon i åldrarna 14 till 21 år som gör det på sin fritid, och att de började redan för fem år sedan med, bokstavligt talat, tio tomma händer – utan minsta tekniska och journalistiska förkunskaper om hur man gör teve – är helt hisnande. I synnerhet när man ser resultatet på Öppna kanalen (också tillgängligt på nätet). Visst är det amatöristiskt, men införlivad med den förtjusande passionen tilltar även en charmant professionalism. Självklart är Adriana, Antonia och Amelia Krzymowska samt Alfred och Albert Krzymowski själva schacknördar, men de är också fenomenala tevepersonligheter som håller i de olika segmenten med en sådan säker hand att det enda som lär hindra dem från att bli upplockade av kommersiella tevetalangscouter är att de redan är delägare av familjens juristbyrå… Därtill är deras hemgjorda grafik, inspirerad av blå-röd-rullande amerikansk news network-estetik, oemotståndligt lekfull.¬†Mitt i schack är hittills producerat i snart 300 avsnitt och görs varje vecka också i engelskspråkiga versioner.


Mammas pojkar (TV4)

Att hitta kärleken på teve är ett gammalt koncept. Mammas pojkar har lagt till elementet «mamma«, där moderns välvilliga råd får ta plats och gärna hjälpa sonen i valet av tänkbar hustru – och den svenska versionen ligger på exakt rätt avstånd från det lysande amerikanska originalet: alla kvaliteter i behåll men med spännande nationella särarter i denna bisarra klyvningspunkt mellan sociologi och skräpunderhållning. Tjejernas fristående bloggar adderar multiplattformssynergier, och lägeruppdelningen var fascinerande darwinistisk direkt från start, när de duktiga tjejerna (studerar till förskolelärare, »tycker om människor«, håret i hästsvans) bosatte sig på övervåningen i lyxvillan och de tuffa tjejerna (röker, tänker med öppen mun, har tatueringar) på bottenvåningen. Ingen såpa 2009 var så drastiskt rolig, pinsamt galen och tårskvalande emotionell.

[2010-01-02 13:29]
r

Jag känner på mig att åsikterna kommer vara blandade här i kommentarerna gällande Familjen Babajou.
För mig räckte väger inte det där med ”andra efarenheter” upp skådespeleriets Andra avenyn-nivå eller manusets märkligheter och styltigheter.

[2010-01-02 14:28]
Pajazzo

You got to be kidding. Men man får väl anta att det mot allt sunt förnuft är allvar då Schyffert redan dödföklarat ironin.
Mammas pojkar? Det är väl det pajigaste som har kommit ur dokusåpaträsket so far. Att misslyckas med att kopiera ett färdigt koncept som de gjorde måste väl betraktas som en bedrift. Efter det nämnda avsnittet i början var det ju så tamt och innehållslöst att det liknande ingenting.
Och kniven mot strupen? Come on. Vad är det med denna förkärlek för karbonkopior av redan existerande (och mångfalt bättre) program…

[2010-01-02 14:49]
bine

Bra nomineringar. Är alla WS-skribenter med och röstar nu eller hur funkar det?

[2010-01-02 16:11]
Kjell

Nej, vi resonerar i stället för röstar.

[2010-01-02 16:28]
bine

Vuxet!

[2010-01-02 17:00]
bitch

Att resonera för Kniven mot strupen blir svårt. Mycket, mycket svårt. Bra nomineringar för övrigt.

[2010-01-02 23:05]
Gustaf

Familjen Babajou hade bra scenografi och foto. Manuset var dynga och inte genomarbetat någonstans och det märktes i varje scen. Första avsnittet var ganska bra men sen föll allt verkligen pladask. Usch usch.

Förövrigt var ju Ranelid idag på Stjärnorna på slottet jätteledsen och upprörd över att någon som hette Kjell Häglund sagt att han hade negerläppar. Men det var väl inte du?

[2010-01-02 23:09]
r

Stjärnorna på slottet är ett riktigt underhållande program. Dagens avsnitt med Ranelid var riktigt känsloladdat, nästan tårframkallande. Det säger jag helt utan ironi.

[2010-01-02 23:13]
Kjell

Gustaf: Jodå! Jag skrev en satirisk krönika i Resumé för massor med år sedan som utgjordes av en fiktiv dialog mellan Ranelid och diverse kulturredaktörer på dagstidningar. Det jag satiriserade var att Ranelid året innan gjort en massa release-intervjuer om sin tinnitus, och den här gången var det om ”negerläppen”. Men benämningen var alltså hans egen, och jag lade den också i hans mun i den fiktiva dialogen.

[2010-01-03 14:09]
BonneSwe

Känns som om det varit ett väldigt futtigt svenskproducerat tv-år.

[2010-01-03 18:36]
Eric Rosén

Måste ju bara höja rösten FÖR Kniven mot Strupen som jag tycker är starkast bland de nominerade tillsammans med Bambuser. Tycker att Alexander Nilsson är fenomenal av just de anledningar som anges.

[2010-01-04 10:03]
E-mannen

Fick jag rösta skulle jag rösta på Bambuser för det är det enda jag sett av nomineringarna. Uppenbarligen ”läser” jag mer om TV än ”tittar” på det.

[2010-01-04 17:44]
Kjell

Har alltså precis uppdaterat denna post med en sjätte nominering – Öppna Kanalen-magasinet Mitt i schack. Stort tack till Jesper Tillberg för påminnelsen!

[2010-01-04 20:27]
erich

Mitt i schack, åh, underbart. Bättre exempel på ”utnyttja den moderna lättillgängliga och lättanvända tekniken” än jag faktiskt trodde existerade. Borde ha 00-talets DIY-pris om inte annat.
Undrar hur det ser ut om man jämför programmets globala tittarsiffror med dom andra på listan.

[2010-01-04 22:47]
Pepe

De halvt dolda visar på en genialitet som Jonas Gardell lyckats dölja väl genom åren. Hästlängder starkare än En komikers uppväxt.Sen var produktionen närmast felfri vad gäller val av skådisar och scenografi. En av de bästa miniserier jag sett, alla kategorier!

[2010-01-05 10:36]
Bine

Grym ny nominering. Hela familjen Krzymowska fascinerar.

[2010-01-05 15:32]
Andy

De halvt dolda fick Kristallen och det är en bra serie men det känns som Gardell inte är i behov av ett pris till. Bambuser.

[2010-01-10 20:39]
Lena

Vems är formuleringarna om flickorna i Mammas pojkar egentligen? Caroline skriver ju om sammma sak på samma sätt i sin text från 19 oktober.

[2010-01-10 20:58]
Kjell

Det är Weird Science formuleringar. Caroline är en del av Weird Science. Liksom jag, som sammanställt nomineringsmotiveringarna med utgångspunkt bland annat i vad vi tidigare skrivit om några av produktionerna.

[2010-01-20 01:03]
Weird Science » Omdömeslös skitteve från Uggla och SVT

[…] Jag hade inte mage att titta på Idrottsgalan i går, särskilt inte med den outhärdlige smilfinken Peter Settman som programledare. I stället följde jag en Publicistklubben-debatt om journalistikens roll i Sverigedemokraternas framgångar, via Raketen-nominerade Bambuser. […]

[2010-04-12 13:17]
Weird Science » Äntligen en svensk Daily Show?

[…] och jag tipsade Nyheter24 om att de borde ge produktionsjobbet till syskonen bakom fantastiska, Raketen-nominerade Mitt i schack (som ju, med grafikkänslan från sitt eget program, skulle få till en perfekt kackig […]