Weird Science
En fattig frilansares revansch

2008-04-30  

tidemanfront.jpgEfter att ha sett Gunilla Brodrejs okänsliga sågning i Expressen och TV8:s trailer, fylld av pur Larry David-genans, var jag nästan skakig av nyfikenhet inför Tidemans straffsparkar i förrgår.

Kulturjournalisten och filmarbetaren Henrik Tideman – känd inte minst för den kritikerrosade dokumentären Artur och Maria, om Artur Lundkvist och Maria Wine på kärlekens senhöst – traskar runt i kulturstockholms chefsrum och redaktionskorridorer, dragande på en kongenialt usel praktikant som kameraman, och tränger sig på hos kända mediemakthavare enkom för att slänga ett stort köttigt stycke slamsig bitterhet rakt i ansiktet på dem.

Grejen är nämligen att Tideman, trots sin meritlista, begåvning och mångsidighet, haft svårt att få ekonomin att gå ihop på senare år, i egenskap av försörjande familjefar och frilansande kulturjournalist på en allt frostigare arbetsmarknad. »Jag tjänar allt mindre pengar, har allt färre uppdragsgivare, och flyttar till allt mindre lägenheter«, som han konstaterar.

Och det är inte bara lika förkrossande roligt som obehagligt att se Dramatens Ingrid Dahlberg svälja betet och gurgla omkring med kroken i munnen, eller SVT-kulturchefen Peter O Nilsson pendla mellan att vilja vara empatiskt förstående och bara ge upp inför Tidemans ältande oförsonlighet (som när han förklarar att Nilssons ignorerande hållning gentemot Tidemans jobbidéer gjort honom till en extra, hatad familjemedlem i deras hushåll: »Mina barn kallar dig ”den där Peter O-bajskorven”.«

Tidemans tevepersona har förstås fel i ett grundläggande avseende. Han är inte offer för andra människors svek, utan för en svikande marknad. Men för den dramaturgiska tankelekens skull bortser han från det, vilket kan tyckas som en väl abstrakt strategi. Men den når resultat. Tideman lyckas få massor sagt om människors makt- och yrkesrollspel; om bitterhet, avundsjuka och sviktande självförtroende; om sorgen i att inte, förrän det är försent, fatta att man tagit fel avfartsväg i karriären; och inte minst om hur emotionellt avtrubbade kulturchefer utan att ens tänka på det kan behandla frilansar som skit (de spolar ner dem, helt enkelt); om det hopplösa och förminskande i att ständigt försöka »prata med ubåtar som redan gått ner för dykning«.

Det sistnämnda berör mig själv i högsta grad. I egenskap av redaktionschef känner jag igen mig i flera av Tidemans offer i filmen: jag kan, mot frilansare, ofta vara undflyende, vag och nonchalant i en sorts totalt missriktad ovilja att såra. Och om någon av alla mina »avspisade« frilansare skulle komma upp på mitt kontor med kamera och börja citera ur gamla mejl jag slängt iväg på en höft för en massa år sen… ja, då skulle jag nog reagera ganska precis som Peter O Nilsson i programmet. Än skulle jag känna äkta ånger och sympati, än skulle jag stöna över Tidemans överdrifter, och det skulle vara en rätt spännande yrsel för utomstående att titta på. Även om jag själv skulle tappa fattningen och i försvarsställning börja formulera mig som Gunilla Brodrej i länken ovan.

Bäst är det när Tideman sitter hemma i skärgårdslyxen hos SVT Dokumentär-chefen Björn Arvas, som efterhand blir djupt illa berörd och till slut – med uttrycket hos en torterad fånge som blivit berövad all motståndskraft – ställer sig upp och riktar en stor uppriktig ursäkt rätt in i kameran. Det är grymt, det är rättshaveristen som håller rättegång, men det är också galet bra teve.

Henrik Tideman spelar ett slags ändamålsenlig roll i programmet. Han stressar fram sina offers respons genom att förstärka det konfrontationella, hans ärlighet är hyperrealistisk snarare än äkta. I ett förberedande samtal med Suzanne Osten diskuterar han rentav möjligheten att fejka fram tårar under intervjuerna. Men det är det som gör programmet så spännande: att Tideman inte bara tänkt ut, utan faktiskt fullföljt, och närapå fulländat, en sådan både dumdristig och modig, konstnärligt karamelliserad, kamikazemetod.

Självklart finns det en mängd moraliska problem med Tidemans strategi. Men det är också ofta där den moderna televisionen befinner sig just nu: magnetiserad av gråzonernas dragningskraft. Tidemans straffsparkar är intressantare än Lars Noréns 1900-tals-museala dagböcker.

Svensk teve skulle kunna sägas vara bra just nu – från Tidemans straffsparkar till Magnus Ugglas hårdriggade SVT-realityshow Var fan är mitt band?, som på många sätt är motsatsen till TV8-programmet men ändå har exakt samma moderna »hyperpersonlighet«-kvalitet. Både Uggla och Tideman är som skapta för modern teve; musiken respektive kulturjournalistiken är alldeles för trånga och trista arenor för deras talanger. Men att Tideman över huvud taget är arbetslös (fatta att SVT till och med nekade honom ett lån av en enda kamera, när han erbjöd sig att åka till Sierra Leone för att dokufilma på egen bekostnad), och att Uggla inte har en ny komisk teveserie om året, innebär också ett underkännande av svensk teve i stort.

[2008-04-30 08:11]
Palmodovar

Expressen-Brodrejs sågning är trött och nedlåtande och hon får inte heller ihop sin liknelse. King of Comedy-parallallen verkar först kul, men den håller inte. Rupert Pupkin är en medelmåtta som aldrig haft en position, spänningen i Tideman-dokumentären ligger i att han faktiskt känner de här människorna som han konfronterar, som Expressens Otto Sjöberg.

[2008-04-30 08:46]
Frank Miller

Magnus Uggla på SVT? What did I miss?

[2008-04-30 09:10]
Andreas

Är det bara jag som får Toby Young ”How to Lose Friends and Alienate People” på radarn? Kommer f.ö. snart som film av Robert B. Weide (Curb Your Enthusiasm)!

[2008-04-30 10:30]
TheTill

Tänk om den gått i SVT, då hade det blivit ytterligare ett metaplan och spänningsmoment, sort of.
Palmodovar – håller med. Anar jag en ton av baksmälla?

[2008-04-30 10:42]
David

Det sjuka med Ugglas serie är ju att den är så vansinnigt scriptad, men inte behandlas så. Aftonbladet gjorde ju till exempel en stor grej på att chauffören skulle säga upp sig och att det var bråk, men när den scenen kom så var den ju både skriven och spelad som valfri högstadiepjäs. Så vari ligger värdet i att skriva nyheter om tydligt fingerade händelser i tvprogram?

[2008-04-30 10:48]
Kjell

AB och SVT verkar nästan ha en deal om Ugglaprogrammet. T o m påhittet att SVT hade velat att serien skulle heta ”Var sjuttsingen är mitt band” hakade AB på, komplett med intervju och webbomröstning och allt…

[2008-04-30 11:18]
Palmodovar

TheTill: He he, ja lite bakfull men mest förkyld faktiskt.
Appropå Tidemans… i SVT: jag tror att hela projektet hade imploderat då. ”Om du nu är så utanför, varför får du göra du en SVT-dokumentär!?”, liksom. Den röda uteliggarjackan hade mest känts som rekvisita, etc.
I TV8 funkar det, och den usla ljudkvalitén bidrar till trovärdigheten.

[2008-04-30 11:50]
fredrik

Jag tänker på det när jag ser det där programmet med Sigge och han med håret på tv8: Detta är Öppna kanalen. Det ger förstås ett visst handlingsutrymme slår det mig nu.

[2008-04-30 15:00]
PE

Tycker också att detta var ohjälpligt fascinerande, och kommer inte missa nästa program. Förvisso var programmet till del svar på sin egen fråga: vi mötte en jävligt avig, tvär, modig, sårig, elak och begåvad människa som inte skulle kunna anpassa sig och buga om så hans liv hängde på det.

Dock finns det en fråga om plotten s.a.s., och som förhoppningsvis kommer att besvaras längre fram. HT har ju inte bara refuserats längre och längre ut på ytterkanten. Under sex år, fram till 2006, hade han en hög befattning på Kulturhuset. Vi talar alltså inte om värsta utstötta miffot/geniet här – inte enbart iaf. Varför slutade han där, och hur passar just den perioden som programchef där in i den stora bilden? Hur ser hans egna felval ut?

[2008-04-30 15:07]
Kjell

Jag vet att det stått (i Dagens Media) att detta skulle vara en serie, men jag tror det är en missuppfattning. Såvitt jag begriper var det en entimmesdokumentär?

[2008-04-30 22:41]
PE

Det stämmer kanske att det ej är en serie. Hoppas att han skriver också – HT har en fin penna. Det lurar en bra bok någonstans i detta, som någon nämnt: en svensk Young.

[2008-04-30 23:00]
Kjell

Du ställde några bra frågor där… han var ju faktiskt själv i en chefsställning på Kulturhuset, givetvis med egen erfarenhet av att göra folk besvikna och tappa självförtroende – comes with the territory. Detta utelämnas helt i ”historien”.

[2008-05-01 13:44]
Mulla Kommentar

Kollar reprisen nu –√Ǭ†det är så vansinnigt kittlande. Viggo Cavling (som idé, inte som intervjuobjekt) möter The Office.

[2008-05-01 22:20]
André

Otroligt bra program! Har jag fattat det rätt om jag nu tror att det INTE är en serie (hoppas på mer!)?

[2008-05-01 22:26]
André

Brodrej:

”Av samma anledning som jag en gång har tackat nej till någon av Henrik Tidemans i och för sig goda idéer till en artikelserie trycker jag nu på datorns ejectknapp.”

Ett skolexempel på dålig spelöppning.

[2008-05-02 06:45]
Kjell

Det var en entimmesdokumentär. Men det måste ju finnas massor av outtakes?! TV8 borde göra en Göran Persson och slänga ut en timme till på nätet.

Vad var grejen med den där bilen som Lars Bill L. hade sålt till Tideman, till överpris? När han sa detta var det som om HT snabbt ville skynda förbi ämnet.

[2008-05-02 10:49]
Palmodovar

André: Att Brodrej erkänner att hon tackat nej till bra ideér av den enda anledingen att frilansaren Tideman är jobbig, tycker jag är tjänstefel. Jag jobbar själv halvtid på ett bokförlag och vissa författare är besvärligare än andra, så är det. Och det händer att man tänker: ”neej, han/hon var ju helt manisk och kinkig med allt förra gången”. Men självklart tackar man Ja ändå om idéen håller. Det är ens jobb att bortse från sånt, att ge läsarna bästa möjliga texter.

[2008-05-02 11:42]
André

>>Palmodovar: Håller helt med. Det finns inga sakliga argument i hennes illa skrivna lilla recension.

[2008-05-02 12:38]
JET

Magnus Uggla och ”bra” och ”talanger” i samma mening? WTF?

[2008-05-02 13:57]
Emma

Om jag förstått saken rätt var det från början tänkt att bli en serie, men man tog ett beslut att sända det som en entimmesdokumentär istället.

[2008-05-03 15:03]
André

Tidamns replik till Brodrejs ”recension”:

http://www.expressen.se/kultur/1.1144985/straffspark

[2008-05-03 15:11]
André

Den här repliken var en passande avslutning på en briljant dokumentär:

http://www.expressen.se/kultur/1.1144995/gunilla-brodrej-svarar-henrik-tideman

[2008-12-22 12:49]
Weird Science » Vem får Weird Science tevepris Raketen 2008?

[…] Tidemans straffsparkar, TV8. Årets ego-katharsis, och årets kulturjournalistiska meta-dokumentär, i form av en enda timslång tjatgubbig rundgång som vägrar släppa foten från mediachefernas dörrglipor. Jag skrev utförligt om programmet här. […]