Weird Science
Twin Peaks var lika mycket Frost som Lynch

2010-06-29  

Apropå att Kanal 9 i sommar sänder hela Twin Peaks-arken (med start i morgon), och apropå Dagens Nyheters artikel om saken i söndags, skriver jag en grej på Göteborgs-Postens kultursidor i dag. Finns i skrivande stund inte på nätet, jag återger delar av texten här.

För mig som aldrig skaffat Twin Peaks på dvd, och som följaktligen inte sett serien på 20 år, är det lockande att hoppa på Kanal 9-repriseringen. Även om jag misstänker att jag kommer att bli besviken, att en hel del av egensinnet har åldrats med allt annat än behag och att lustiga rollgestalter som log-ladyn och Lynchs egen dövskrikande polischef känns mer som långsökta longörer i dag.

Men innan jag överhuvudtaget bestämmer mig för att eventuellt se om serien måste jag kommentera Dagens Nyheter-artikeln.

»Många Twin Peaks-kännare anser att det är just den första säsongen, de sju första avsnitten, som ÄR Twin Peaks«, skrev DN-artikelförfattaren Tomas Lisinski, och jag undrar om han inte snarare menade »många David Lynch-fans«, eller »många slappa svenska kulturjournalister som fortfarande inte klarar av att sätta in Twin Peaks i ett korrekt tevekultursammanhang«.

Visst hade de första avsnitten, de som Lynch själv skrev och regisserade, en särskild suggestionskraft. Men det verkligt unika med Twin Peaks, och framför allt det som fick betydelse för tevehistorien och tevedramats utveckling, är att Lynch hade en ambition att leka med och förädla såpaschablonerna – och att han överlät merparten av det arbetet på sin Twin Peaks-parhäst Mark Frost, som han värvat för dennes manusmästerverk för pionjärpolisserien Spanarna på Hill Street.

De första, Lynch-styrda avsnitten bidrog främst till Lynch-CV:n. Det som revolutionerade tevevärlden, och sedan har påverkat allt från HBO-serier som Six Feet Under till framgångsrika moderna kvalitetssåpor som Desperate Housewives, var det Mark Frost plockade in i Twin Peaks under den 23 avsnitt långa säsong 2: ett längre berättande med tänjbara men tydligt urskiljbara storytrådar, ett genuinare, mindre teatralt fäste i vardagen, rollgestalter som blev mer kött och blod än jungianska drömväsen. Lynch stakade ut kursen men det var Frost som stod distansen, styrde staben och plockade in nya, oprövade regissörer och författare – exempelvis Tricia Brock och Lesli Linka Glatter, som senare gick vidare till att jobba med Breaking Bad, Mad Men, Vita huset, United States of Tara, 30 Rock, Dirt, Huff, Veronica Mars, True Blood, House

Redan för 20 år sedan skrev jag ett kultursidesinlägg om att Twin Peaks var lika mycket Frosts som Lynchs serie. Redan då hade jag stört mig på att kulturjournalister börjat odla en korrekt åsikt om att »det är de sju första avsnitten som ÄR Twin Peaks«.

Det är tröttsamt och nedslående att man ska behöva göra samma mothugg än i dag.

[2010-06-29 10:16]
Peter

Kommer ihåg den artikeln du skrev då. Vill minnas att du gick betydligt hårdare åt Lynch i den. Vet inte varför det fastnat i mitt minne, men tog du inte upp hans usla kortfilm om en fransman som träffar några cowboys i den artikeln?

Annars måste jag säga att jag är väldigt svag för det allra sista, Lynch-regisserade, avsnittet av TP.

[2010-06-29 10:18]
Martina

Jag brukar se om serien med ett par tre års mellanrum, och jag känner helt igen mig i DNs beskrivning – jag tycker det är den första säsongen som ÄR Twin Peaks.
Tvärtemot Kjell tycker jag att det var de första avsnitten som var unika och nyskapande, medan andra säsongen på många plan närmade sig en traditionell tv-såpa.
Kan även rekommendera extramaterialet på dvd-boxen där i stort sett alla inblandade säger samma sak, första säsongen är essensen av serien.

[2010-06-29 10:20]
Kjell

Peter: Jag blir rörd av ditt minne. Det jag själv minns av artikeln inskränker sig till det jag skriver här ovan…

[2010-06-29 10:24]
r

Jag började se om Twin Peaks förra året och för mig klickade det inte. Jag kände inte att serien åldrats speciellt bra. Återtitten gav mig dock en insikt för hur mycket TV-mediet utvecklats sedan dess. Twin Peaks var väl en första hint om vad som var möjligt.

[2010-06-29 10:54]
Flemming Hummer

Jag får nog säga att de Lynch-regisserade/skrivna avsnitten kändes som nivåhöjningar nästan varenda gång de dök upp. (Det motsäger dock inte att kulturjournalister tycker så av slentrian.) De drömlika linjerna och figurerna såg jag också som seriens och Lynchs ide’, och det såpalika mera som vattnet dessa simmar i.

Jag såg om serien för inte så länge sen, tycker att den fortfarande är en bra serie, den är förstås inte epokgörande längre, och har åldrats, lite släpar sig fram ibland, men har ändå en unik ton, som ingen i eftervattnet av serien riktigt fått till.

[2010-06-29 10:55]
P

Ojojoj, detta är heliga domäner…

Twin Peaks är som mest Twin Peaks i ANDRA säsongen. De som påstår nåt annat fattar inte. De första avsnitten är som vilken serie som helst (förstås inte riktigt sant, fortfarande fantastisk tv), det är först i slutet av första som det riktigt nyskapande och magiska tar vid.

Där tappade serien rätt mkt tittare eftersom en del av pöbeln inte helt oväntat inte fattade och en ytterligare del tröttnade då mördaren avslöjats. Synd för dom helt enkelt, som gick miste om tv-historiens mest betydelsefulla skapelse.

Det går väl knappt att överskåda hur många regissörer och författare som influerats av TP. Och man förstår varför varje gång man besöker serien på nytt.

[2010-06-29 11:01]
Martina

P: ”Twin Peaks är som mest Twin Peaks i ANDRA säsongen. De som påstår nåt annat fattar inte.”

Utveckla gärna.

[2010-06-29 11:18]
r

Andra säsongen är mer förvirrad och skum, vilket, antar jag, får folk att uppfatta den som ”mer lynch” = ”äkta twin peaks”. Eller nåt. Så tolkar jag det. Själv tycker jag den trampar vatten.

[2010-06-29 12:19]
Micke

Jag förstår inte varför alla tjatar om att det skulle vara mellan första och andra säsongen som serien blir dålig. Det är ju ett superslappt utlåtande som inte kan visa annat än att man inte sett serien. Det är ju faktiskt inte där gränsen går, utan gränsen går ju efter avsnitt 15, som lynch också regisserade. I avsnitt 15 avslöjas laura palmers mördare, och efter det tappar serien i fart. Men den första tredjedelen av andra säsongen är helt briljant. Jag skulle till och med vilja säga att det är seriens höjdpunkt.

[2010-06-29 12:36]
Teresa

P: Lätt. ”TP var bäst i början”-kommentarerna är det enklaste sättet att rensa agnarna från vetet.

Fast jag måste säga att ”avslöja mördaren”-grejen är ett exempel på att David Lynch, as much as I love him, kanske inte är den som förstår TV-mediet bäst, eller möjligen på att hantverket utvecklats sedan dess. Hade serien gjorts idag hade det lösts på ett sätt som både tillfredställde TP-headsen och casualtittarna.

[2010-06-29 14:05]
P

Martina: Visst kan jag utveckla med risk för att bli långrandig..

Första säsongen av TP är egentligen ganska konventionell. Det är under säsong två som den flippar ut och regissörer/manusförfattare tar ut svängarna ordentligt. Det är då, i mitt tycke, som det riktiga Twin Peaks växer fram. Visst blir det over the top ibland, som exempelvis Windom Earle-historien, men om inte skaparna hade vågat flippa ur hade aldrig serien blivit ihågkommen som mer än bara en habil serie i mängden.

I säsong två får grottorna och drömmarna och det alternativa TP-universumet mer plats, och det är ju därför serien är så bra. Vem som mördade Laura Palmer är ganska sekundärt…

Dessutom får Richard Beymer mer utrymme ju längre serien går och briljerar i världens bästa karaktär.

r: Det är en fattig och förenklad men tyvärr vanlig förklaring. Hade det varit fallet hade jag tyckt att Lost Highway var en bra film. Det gör jag inte.

[2010-06-29 14:13]
P

Teresa: Sant. Dock så var ju serien planerad att bli längre med sköts i sank av, som så många gånger förut, otåliga tv-chefer. Så vem vet var serien hade tagit vägen om de hade fått en tredje säsong på sig.

Tycker faktiskt det var jävligt modigt att avslöja mördaren så tidigt och ge sig på nya stories, istället för att som i många andra serier dra ut på samma tradiga tråd i säsong efter säsong utan att egentligen komma nånstans… (prison break, lost etc)

Modigt eller kanske dumdristigt, de visste ju trots allt att en stor del av kreti och pleti-tittarna skulle försvinna.

[2010-06-29 15:05]
D

Försökte se om TP för några år sedan och jag personligen skulle verkligen inte råda någon att göra det misstaget. Visst var det en fantastisk serie när den kom men tv-mediet har ju tagit jättesteg sedan dess. Vill man se den idag tycker jag att man främst ska göra det av tv-historiska skäl för om man bara vill se en bra serie så har det väl kommit en 30-40 bättre bara de senaste 10 åren.

[2010-06-29 15:18]
ellen

Det enda som är verkligen dåligt med TP är när James hyr in sog ovanpå ett garage. Och när Diane Keaton regisserar som David Lynch.

[2010-06-29 16:07]
Martina

P: Mjaa, jag tycker första säsongen tar ut svängarna rätt ordentligt. Det är väl bara ett par avsnitt in i serien som dvärgen i röda rummet dyker upp, till exempel.
Andra säsongen flippar ur på helt fel sätt enligt mig, med kass slapstickhumor (Nadines överdrivna styrka), såparomanser (James på roadtrip) och den rätt usla Windom Earle-plotten.
Eller ”andra säsongen” förresten, Micke har helt rätt i att det är först en bit in som det barkar på allvar. Avsnittet där Leland dör tycker jag är en av seriens absoluta höjdpunkter.
Som sagt, på extramaterialet på boxen är alla inblandade ganska överens om att serien tappade fokus i säsong två.

[2010-06-29 17:02]
Hodden

Nä precis, TP skulle inte vara alls samma sak om den tagit slut efter 7 (eller för den delen 15) avsnitt. De 7 första är väl lite tightare regisserade och har en högre lägstanivå, men för totalupplevelsen är resten av serien helt instrumental.

[2010-06-29 17:14]
Hodden

Vidare skulle jag säga att serien ”håller”, men tittar man på konstnärlig och hantverksteknisk kvalitet är det nog med TP som med DLs filmer; det är säreget och oftast bra, men det finns trots allt ett flertal filmregissörskollegor som är bättre. Antagligen gäller samma sak inom teveserieregissörernas gebit.

[2010-06-29 19:53]
Nissebod

Jag kände exakt likadant efter att ha inhandlat Den Stora Boxen. Nu kommer jag bara att göra mig själv besviken och förstöra gamla trevliga TV-minnen. Tvärtom. Jag tyckte att serien har åldrats förvånansvärt bra, fortfarande spännande och det enda som drar ner lite är vissa specialeffekter som kanske inte riktigt håller längre. Vissa av sidospåren var ju inte mycket bättre för 20 år sedan tyvärr. James och garaget, som sagt.

Så om du hinner i sommar, ge det en chans.

[2010-06-29 22:45]
P

Serien håller absolut. Ingen som helst tvekan. Finns så mycket unika scener och fantastiskt skådespeleri som är totalt tidlöst.
Att det skulle finnas ”30-40 serier som är bättre” är ju ett helt barockt påstående och visar bara på ignorans.

Martina: Nu väljer du ju också de värsta sidospåren, och glömmer allt det väsentliga.. Dessutom var ju James med och förstörde lång tidigare med sina otroligt ointressanta sidospår med orkidéodlaren och sångskrivandet med Maddy och Donna.

Om Ben Horne är det bästa tv-karaktären, så måste nog James andes vara tidernas sämsta.

[2010-06-29 22:47]
P

”James anses”, inte ”andes”…
Dock hänger hans ande som ett mörkt moln över seriens perfektion.

[2010-06-30 00:40]
marre

Måste nog säga emot och hålla med DN i att Twin Peaks ballade ur helt under andra säsongen. Exakt i vilket avsnitt detta skedde orkar jag inte minnas, men jag komer i alla fall ihåg Martinas exempel ovan som riktiga lågvattenmärken.

Sedan har ju hela serien så här i retrospektiv åldrats ungefär lika väl som blomstervatten.

[2010-06-30 08:28]
Martina

P: Word på James. Sanslöst kass karaktär.

[2010-06-30 09:38]
Martina

P: Förresten, orkidéodlaren och sångskrivandet hör också till säsong 2. :)

[2010-06-30 10:13]
D

”Att det skulle finnas ‚Äù30-40 serier som är bättre‚Äù är ju ett helt barockt påstående och visar bara på ignorans.”

Jag tog kanske i lite väl bra där, mest av frustration över att serien har blivit någon sorts helig graal som knappt får kritiseras, men att den åldrats dåligt står jag för och tio serier som kommit därefter och som är bättre kan jag i alla fall räkna upp utan några svårigheter. Six Feet Under, Sopranos, The Wire, Dexter, The Shield, Sons Of Anarchy, Damages, Deadwood, Huff och Lost (även om avslutningen var en besvikelse). Då har jag ändå bara räknat upp dramaserier. Finns en hel del komedier som jag också skulle hålla högre med där är det mycket svårare att jämföra.

[2010-06-30 10:19]
Kjell

Nej, det finns lätt 30 senare serier som är bättre än Twin Peaks, om än inte ”viktigare”.

[2010-06-30 11:04]
D

Några serier till som jag tycker är bättre. Rome, Carnivale, Band Of Brothers, True Blood, Big Love, Generation Kill, Brotherhood.

[2010-06-30 11:56]
D

Och Mad Men och Breaking Bad så klart. Nä, TP kommer som sagt rätt långt ner på listan.

[2010-06-30 14:22]
P

Bzz, bzz, bzzzzzz. Hörs bara diffust mummel från non-believers…

Nä, ärligt talat. Visst finns det serier som är mer välgjorda och kompletta. Men tycker det inte är någon tvekan om att det finns episoder och scener i TP som är helt oöverträffade.

Och faktum är att ”Twin Peaks-känslan” aldrig har återskapats trots att så oerhört många har försökt.

[2010-06-30 18:00]
Bine

Att serien har satt outplånliga spår på tittarna verkar det i alla fall råda konsensus om. När jag tänkte se om sen för något år sen så stängde av innan den hann börja ordentligt, jag kände att jag inte ville förstöra minnet av just den serien. Nu måste jag nog ändå se om hela serien, just för att se när jag tyckte att de hoppade hajen.